Alstersmide

Smideskonst förr & nu

Lätt glömma tiden

Att stå och smida på egen hand är någonting som är väldigt givande. Det kan vara ett rätt så ansträngande arbete, inte minst med tanke på värmen, men man får verkligen känslan av att man SKAPAR någonting, någonting som kommer att hålla i många år – säkert längre än man själv kommer att leva, i flera generationer framåt. Så är det inte med alla sorters hantverk; alla material är ju inte lika beständiga som metall.

Det är också någonting som ställer lite extra höga krav på att det ska bli bra. Det vore ju inte roligt om ens barnbarnsbarn om hundra år satt och skrattade åt någonting man lagt ner mycket tid och möda på, för att det inte blev sådär jättebra. Men det är en risk man får ta.

Mycket tid i ”smedjan”
Det är också lätt hänt att man glömmer bort tiden när man står där och arbetar. Helt plötsligt så har det gått fem timmar och man står där svettig, trött och väldigt hungrig. Då gäller det att man förberett sig med något att äta, något som inte behöver värmas upp (det finns ingen mikro där jag smider). Oftast blir det några påsar med mackor, snyggt förseglade i plastpåsar med påsklämmor för att de inte ska bli torra. Då sätter jag mig ner i sisådär tjugo minuter, begrundar vad jag åstadkommit än så länge medan jag äter mina mackor. Och si! Ibland så är jag faktiskt nöjd!

Sedan så tillbaka till smidandet. När jag väl har tid så blir det lätt tio timmar på en dag. Det gäller att använda tiden när man har den, för det är tyvärr rätt så sällan. Det blir att jag skriver mer om smideskonst än utför det själv. Men det är kanske bra på sitt sätt, om jag kan informera någon där ute om den sköna smideskonsten.

Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Alstersmide